Fallen av misstänkta oegentligheter i bankvärden duggar just nu tätare än på länge. De här oegentligheterna utgör, givet att anklagelserna är riktiga, samtliga exempel på hyckleri i den högre skolan. Detta ger oss anledning att titta lite närmare på detta fenomen - hyckleri - som tycks vara en så viktig del i dagens samhälle och organisationer. Vi börjar med ett exempel från Bromma där Göran bor.
Kyrkogård i världsklass!
För några år sedan byggde man nämligen ut kyrkogården vid Bromma kyrka. Men det var inte vilken kyrkogårdsutbyggnad som helst – nej man anlade en kyrkogård i världsklass! Åtminstone om man ska tro på den skylt som Stockholms Stad satte upp framför den nya kyrkogården. Hur man ska tolka detta är inte helt klart. Var det verkligen en så bra kyrkogård att den kunde sägas utgöra världsklass och i vilka aspekter och utifrån vems perspektiv var det i så fall som den var så fantastisk? Eller var det bara tomt skryt utan någon form av substans bakom? I det senare fallet skulle detta inte vara något unikt på något sätt. Tvärtom hävdar vi att tomt skryt, eller ska vi kalla det hyckleri, snarast blivit vardagsmat i vårt samhälle idag. Att tomma tunnor skramlar mest har nog sällan varit så sant som idag.
Tomma tunnor skramlar mest!
En person som frekvent ljuger och försöker framställa sig själv i bättre dager är naturligtvis Donald Trump, men tyvärr är han knappast ensam om detta. Tillverkare av dieselbilar framhåller sin avgasrening som synnerligen effektiv, trots att deras bilar i själva verket inte har någon avgasrening alls förutom i testmiljö. Universitet och högskolor som kraftigt prioriterar forskningspublicering på bekostnad av undervisningen, framhåller ändå ständigt att de har en undervisning som är, just det, i världsklass. Bankchefer talar sig varma om kunderna trots att nästintill alla åtgärder de genomför syftar till att sänka kostnader. Ministrar uttalar ena dagen sitt stöd för tillitsstyrning, men avskedar bara några dagar senare en generaldirektör som enbart följt regeringens direktiv. Politiskt korrekta män deklamerar högljutt sitt stöd för jämställdhet, samtidigt som de i tysthet grovt kränker kvinnor. Listan kan göras hur lång som helst. Men är det verkligen ett samhälle och organisationer som bygger på hyckleri vi vill ha? Vill vi att hur saker framstår är viktigare än hur de faktiskt är, att vad man säger är viktigare än vad man gör?
Vill vi att hur saker framstår är viktigare än hur de faktiskt är, att vad man säger är viktigare än vad man gör?
Vi vill i varje fall inte det och vi hävdar att minst två aspekter i vårt ramverk för det agila företaget motverkar just hyckleri. Vi tänker på tillit/förtroende och inre motivation. I organisationer där chefer och medarbetare kan lita på varandra finns det inget utrymme för hyckleri. Men det förutsätter just att man verkligen kan lita på varandra! Det underlättas i sin tur av att chefer och medarbetare drivs av en inre motivation. Inre motivation tillfredsställs nämligen inte av hyckleri utan bara av väl genomfört arbete och genuint bra resultat. Att släppa fram den inre motivationen, liksom att släppa fram individer som främst drivs av inre motivation, underlättas i sin tur av att man inte har individuella, prestationsbaserade bonussystem eller liknande. Det underlättas också av att man inte har en utvärdering och granskning av chefer och medarbetare som skapar ängslighet och rädsla. Den inre motivationen kommer alltså bäst till sin rätt om inte yttre motivationsfaktorer hindrar den, oavsett om dessa är i form av morötter eller piskor.
Inre motivation tillfredsställs nämligen inte av hyckleri utan bara av väl genomfört arbete och genuint bra resultat
Men hur gick det med den nya kyrkogården i Bromma? Jo, när den var klar visade den sig i alla fall vara mycket vacker och rofylld. Kanske var det till och med en kyrkogård i världsklass? Men ju mer tiden led, ju mer vildvuxen och förfallen blev kyrkogården och inte kom det dit några gravar heller. Till sist fick Brommaborna en förklaring i sitt församlingsblad där det informerades om att det tyvärr hade lagts hårt grus i marken vilket gjorde det svårt att gräva gravar i den. Knappast någon kyrkogård i världsklass med andra ord, utan snarare ännu ett exempel på att tomma tunnor skramlar mest! Men efter ytterligare en tid åtgärdade man detta problem och nu är den nya vackra kyrkogården faktiskt i bruk, även om den kanske inte nödvändigtvis är i världsklass.